... Bygden står stilla, en stjärklar natt ...
... En eld fjärran skådas, ty de närmar sig ...

Fram rider trollens kung,
med vargbroder ut på jakt.
Allt levade flyr, fä och frände,
blodet skall dränka denna ensliga trakt.

Utav mörket i sin eviga sal,
han ger sig ut, en törst att släcka.
Här skyndas de fram på krokiga ben,
Flera liv att tas, hundra ben att knäcka.

Trollherrens sällskap river sig fram,
genom dyster skog och fruset fjäll.
De dräper vad de ser och finner allt gömt,
huvuden snart pryder deras heliga häll.

Så står trackten dyster och mörk.
Solen stiger inget liv att skåda,
I underjorden firas en lyckad jakt.
Sedan igen, i sekler, tystnad råda ...

(Ve dig människa, du inkärktar här.
Snart trollen dig till hällen bär ...)