Skönhetsmiss och fröken störst chans att lyckas
och jag minns henne som otroligt cool och vacker och verbal
Men när hon tar min hand gråtandes och skälvandes
på återträff för klass 8c finns det
inte mycket kvar av flickan alla ville vara,
hon som vild och lycklig hånglade upp mig på examen -97
Så vi drar oss undan från discokulans sken
och i ett hörn tar hon min hand och säger lyssna Lasse lyssna:

”Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet,
ingenting finns kvar idag, ingen slås längre för det vi sa
och det känns som om hela livet liksom domnat av”

Kajal som rinner från trötta ögon över en första rynka,
kinder och läppar som
Kunde krossa tusen tonårspojkars hjärtan
men nu inte kan sluta darra av rädsla
när du säger ”Hur kunde det bli så här?
Vi som var så vackra och stolta och svor att vi aldrig, aldrig, aldrig,
skulle bli som dom vi föraktade, gamla och fega”

”Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet,
ingenting finns kvar idag, ingen slås längre för det vi sa
och det känns som om hela livet liksom domnat av”