Darada, Darada.....

Ladies and gentlemen, sätt er till rätta,
för nu ska ja för er berätta att våra själar är kalla som snö och allting beror på vår uppväxtmiljö.
Vår barndom var inte helt normal, min gata var tuff och vår sensemoral.
Öga för öga och gjort är gjort, är vardagen i varenda stockholmsförort.
Minnena de plågar mig och märkena de svider men pressa emot,
jag försöker gå vidare.
Vissa snubbar de köper larvet och tror människan styrs av arvet.
Men hade de upplevt min uppväxtmiljö, så skulle de dö.
Välkommen till Lidingö!

Liiidingö, Liiidingö e en taskig uppväxtmiljö.
Stora hus, luft och ljus, alla skrattar på lidingö.
Bara femton minuter från Sthlm City ligger ett ångestfritt villacomunity,
gräset är grönt och luften är ren,
inte så konstigt att vi har fått men.
I våra hoods ville vi stay alive, räckte det sällan med ett smile och highfive.
För glömt om Lidingö, the number one rule, köp merca och skaffa dig en swimmingpool.
Och när vi börja plugget var det ett måste, ha på sig ralph lauren eller lacoste.
Andra kids var glada för en bil med bensin i, men vi blir tvingade attt köra Lamborghini.
man tror att alla svenskar är födda lika, men vissa får ta skiten och vara rika.

Amen att vi bor trevligt, det är bara skitprat,
Hur kan man ha det mysigt på 2000kvadrat?
Alla hus har ju gräsmatta och damm (?)
Men vi ska ju digga ett miljonprogram.
Och plugget, det var ju alltid hard core trist.
Lokalerna var fina och aldrig lärarbrist.
Men tro inte att vi var snälla, köp inte det tugget.
En gång försökte vi att trasha plugget.
Vi satte händerna i taket. (Så Klart) Försökte riva hela haket. (EXAKT)
Men inte kom piketpolis med med tårgasgranater
Istället kom en Barnpsykiater.
Åhh, ja ville va bärd, ja ville känna smärta.
Men hon tog oss till doktorn och vi råkade fjärta.

Liiidingö, Liidingö e en taskig uppväxtmiljö.
Ingen slår man förstår, barnen upp på Lidingö.
I hela lidingö barndomsystemet är morsan helt klart VÄRSTA PROBLEMET.
Hon uppfostra oss utan minsta tjat
Och varje dag servera hon oss näringsriktig mat.
När vi va sjuka tog hon hand om oss.
Hon kvävde oss i kläder från HUGO BOSS
Alltid glad och naturligt leende o lyssnar så när jag blir förstående.
Aldrig fick hon nog att dela ut (????)
Aldrig drack hon sprit och kedjerökte cigaretter.
Aldrig blev hon deppad så hon tog många tabletter
Jag ville krisa och dra in till stan, men jag var fast hos fucking mammaskan

Och farsan gjorde livet till ett helvete
Han var läkare och trivdes med sitt arbete.
Han kom alltid hem och var så glad och snäll.
Och läste sagor för oss flera timmar varje kväll.
Och inte ens ute på Jula på dmd'n
Så kunde de bara låna dig från Lars Noren.
Han var till och med så jäkla nerdig.
Att han var ett halvår pappaledig.
Och jag fick aldrig chans att att ta de första egna stegen
Och knacka en bil
Jag gör allt efter en egen.
Och när ja brände ner vår villa sa han till mig:
Lilla söta vän, jag älskar dig.
Allt har vart en dans
Jag har inte fått en chans
Farsan trodde jag va cool, för jag hade en fiol.

Liidingö, liidingö e en taskig uppväxtmiljö.
Man må leva på pår ser.
Barnen upp på Lidingö

Nu sitter jag här i värsta rosa skjortan.
Med slitna jeansen och mörkblå klubban.
Jag är ett lejon och håret är min man.
Och min savann stavas Stureplan.
Jag sitter och försker känna mig som hemma.
På Östermalm i en klaustrofemma.
Jag knegar typ som VD på en större bank.
Så hur jag än jag försker shoppa blir jag aldrig pank.
Dogge, Petter, Timbuk bara le.
Var glad för att inte era liv är pasé.
För botten is nådd, jag är less och blasé.
Och sväljer några tuggor av en gåsleverpaté
Några lever, några dör.
Men jag går till Sture och beställer ett helrör.

Liidingö, Liidingö e en taskig uppväxtmiljö.
Stora hus, luft och ljus. Alla skrattar på Lidingö. (2x)

Darada, darada....