Jag ligger i sängen
Hon står vid fönstret och ser
snön falla, flinga för flinga
faller den sakta ner

Hennes kropp
som rymmer hennes själ
hennes väser och ande
den har ett linjespel
som ingenting annat har

På hennes rygg stannar arme'erna upp
och slutar fred mitt i striden
På hennes rygg
finner en pilgrim en källa
där vattnet hejdar tiden
Hennes rygg är ett landskap
hon nästan aldrig ser
En karta för en drömmare som jag

Dropparna rinner på rutan
Nu för hon sin hand
genom håret och låter det falla
över axeln fram

Hennes nacke är vit
det är längesen solen kysste den
Inte så vit som snön därute
ändå lyser den
som ingenting annat gör

På hennes rygg stannar arme´erna upp...
På hennes rygg ser min blick
all denna världens välbehag

Hon vänder sej om
och ser på mej
och frågar vad det är
Jag sätter mej upp i sängen
och säjer: Om jag visste det

På hennes rygg
stannar arme´erna upp
På hennes rygg
finner en polgrim en källa
På hennes rygg har tiden
skulpterat fram ett landskap
för en drömmare som jag