Vid ättekullars horg, i sångarmod och dyrkan
Av jordpuls bliver adlad en avskorlig vildmarkskung
En urtidskraft nu skänker den slagfärdiga styrkan
Till vist och åldrat sinne, förborgat i lekamen ung
Längs ydesnår och myrar med åska uti hjärtat
Dimmans följeslagare träder på florygg skör
Han skådar skändad mark, nu sinnet bliver svärtat
En själaklagan starkare än jättars kör

[Ref:]
Ödemarkens son - från majestätiska nord
Ödemarkens son - svor en ed till sin fosterjord
Ödemarkens son - med stormens röst hörs hans strof
Ödemarkens son - omskaldad naturfilosof

Resan fortskrider, ledsagad av sin egen skugga
Över stenbackar och rösen mot fjärran horisont
Frihetsgill i själen, men medlen äro njugga
Fast rikedom är vyn, och födan i hans näverkont

För långväga vindar och regnbågens harmoni
I vördsam bugan
Han tämjer dess väsen med folklig magi
Där klippblock är självaste sockenstugan

[Ref:]
Ödemarkens son - från majestätiska nord
Ödemarkens son - svor en ed till sin fosterjord
Ödemarkens son - med stormens röst hörs hans strof
Ödemarkens son - omskaldad naturfilosof

Lavformationer på hålstam och rot
En fägnad monumental
Eldfästningsböner invid bergets fot
Hörs i hans madrigal

[Ref:]
Ödemarkens son - höglandets profet
Ödemarkens son - besitter utmarkens hemlighet
Ödemarkens son - vid ättekullarnas horg
Ödemarkens son - han är omnämnd som Vintersorg