|
Lyric provided by www.seekalyric.com |
Det bor en flicka, vid en väg i ett stort hus av sten Det är det sista i en rad långt från gatlyktors sken Hon vet allt som kunde bli, som aldrig blev av I sagan som hon smittats av finns mörkrädslan kvar Vem ska nu lyssna? När hon inget vågar knysta Vad skrämmer så mycket? Vem tröstar Knyttet? Och bortom ängen, vid hennes gård Ligger skogen så grå Dit ska hon aldrig bege sig in Dit ska hon aldrig nå För där finns sånt man inte ser Och inte rår på Bland skuggorna i skogens famn skall hon aldrig gå Och vem ska nu lyssna? När hon inget vågar knysta Vad skrämmer så mycket? Och vem tröstar Knyttet? Hon vet allt hon kunde bli, som aldrig blev av I sagan som hon smittats av finns mörkrädslan kvar Vem ska nu lyssna? När hon inget vågar knysta Vad skrämmer så mycket? Och vem tröstar Knyttet? Jag ser en flicka vid en väg Heta Lena, hon står Hon ser så rädd ut där, hon är Hon sänker blicken och går |