|
Lyric provided by www.seekalyric.com |
1997 det känns som igår du låg på asfalten och grät med dina färska sår för varje tår du fällde, så dog nånting inom mig och säkerligen i alla omkring men vad gjorde jag? stod som förstelnad och bara såg på när du slogs för din överlevnad du råkade vara killen på fel plats vid fel tid kunde lika gärna drabbat honom som stod brevid 3 mot 1 - fegheten i sitt esse men vem är att jag att döma, jag var ju inte bättre jag titta på utan ens så lyfta en tå jag menar vadå? jag lät dom stå och hålla på de va inte förräns förövarna stuckit som nån vågade gå fram och spela bror duktig jag förstår om - du verkligen fått lida kroppen läker ju snabbt - men hur gick det med insidan? jag skäms när jag tänker tillbaka och jag hatar att jag inte la mig i o stoppa allt - det enda raka gjort är gjort - inget jag kan ändra på men vill ändå ta tillfället i akt och säga: förlåt och jag kommer ihåg när jag inte längre orka prata med dig, ja såg ingen poäng me att fortsätta hänga, för allt som du sa handlade enbart om dig och hur dåligt det va jag förstod att du kände dig rätt deprimerad men samtidigt så var du inte ens intresserad av att ge nåt tillbaks, du bara tog och tog o till slut så fick jag nog och våran vänskap dog jaa kunde inte vara det du behövde mest nån att kunna ösa ut allt på - en terapeuft sket i att svara om du ringde på mobilen jag tog avstånd genom att köra the silent treatment måste erkänna - jag blev faktiskt glad när vi sakta men säkert sluta höras av va inte ett dugg snäll tänkte ba på mig själv och detta fick jag ångra bittert en sen kväll telefonen ringde och det var din mor hon grät så mycket att jag knappt hörde ett enda ord du hade gett upp - svalt en massa tabletter efter så har jag gråtit alla jävla nätter förlåt |