|
Lyric provided by www.seekalyric.com |
En juvelerare och hans affar Ar upphov till att allt så dystert ar En dag framfor hans fonster drojde jag Då någon plotsligt sa 'goddag' Det var en glad ung man med solvargsgrin Som bad mig folja med som smakråd in Han sokte något att sin fastmo ge Och bad så snallt att jag gick med Nar det ar sol och vår och man ar nitton år Ar det så lite man forstår Och alla flickor små bor låsas inne då Nar vintern går mot sol och vår Val i butiken fann han inget se'n Och snart så stod vi utanfor igen Jag sa 'adjo' och hade borjat gå Nar han skrek: "Vanta, hor nu på" Som ett bevis for tacksamheten hans Ville han bjuda mig på lunch nå'nstans Det var ju vårens forsta solskensdag Så jag var dum och svara' ja Nar det ar sol och vår och man ar nitton år Ar det så lite man forstår Och alla flickor små bor låsas inne då Nar vintern går mot sol och vår Han konverserade med elegans Och bjod det basta som på stallet fanns Men se'n han gått att ringa till en van Så kom han inte mer igen Och rockvaktmastar'n sa: "Jo, damens man "Tog damens pals och gick till skraddaren, han" Så jag fick ringa till min egen knut Som mig från notan loste ut Nar det ar sol och vår och man ar nitton år Ar det så lite man forstår Och alla flickor små bor låsas inne då Nar vintern går mot sol och vår |