|
Lyric provided by www.seekalyric.com |
Med gråten i halsen och blodsprängt öga krälar jag vid din fot. Och mina rökhostattacker de hindrar väl föga (att) jag ser ut som en sjuk idiot. Naken sånär som på mina underkläder jag hyllar din vackra gestalt. För din skull jag gärna både kropp och själ försmäder. Ja du vet att jag offrar dig allt. Och rummet jag ligger i är fullt utav rök. Golvet är isande kallt. Mottag mitt stapplande, arma försök att prisa dig tusenfalt. Miranda! Nu går du så sakta och lägger dig ner av alkohol skakad och trött. Jag kryper fram till dig och uppå dig ser du är den vackraste människa jag mött. Blod från min hand och ifrån svunnen extas faller sakta ned på din kind. Jag blev skuren till blods av ett trasigt ölglas men rött gör dig vacker och rött gör mig blind. Jag bita min läpp och min smärta bestrida som river och skär i mina tarmar. Och lägger mig ömt och varsamt vid din sida och finner mig i dina armar. Miranda! I nattens lugn så finner jag mig trygg med din andedräkt mot min bringa. Och varsamt jag smeker din nakna rygg men jag kan ej mer gråten betvinga. Så slumrar kvinnan vid sin magre man. Miranda! Förstår du alls ej? Varenda stavelse i sången är sann. Jag har aldrig älskat nån så mycket som dig. Miranda! |