Lyric provided by www.seekalyric.com |
I stan där jag är född, finns ett torg och en kiosk, en kullerstensgata, och älven försås Och mänskor som trampar, till en skitig fabrik, där den ena dan, är den andra lik Och min pappa är död sen i våras, han skrev inte ens vart han for, men han kommer om natten, på en månstråle, rätt in genom fönstret, till pojkrummet , där jag bor Han säger, du och jag, vi är av samma sort Var vi än är, längtar vi alltid bort Om livet är älven som löper så bred, då är du och jag drivved, du och jag vi är drivved I stan där jag bor nu, där bor en miljon, här finns kyrkor och slott, med tinnar och torn Och mänskor som strömmar, tittar alltid långt, långt bort, ingen möter ens blick, ingen avslöjar något Och min pojk ligger vaken till midnatt, han är rädd för att somna in Så jag smyger mej ner, vid hans sida Vi räknar himlens stjärnor, och jag stryker min hand mot hans kind Jag viskar, du och jag… Det finns två sorters människor här i världen Dom som får stjärnhimlen när dom begär den Och som med självklarhet, tar för sig var dag Så finns det dom som får slåss för varje andetag Å, lille konstnär, in känsliga själ Du vill få världen att skratta, men den har dej ihjäl Ett spel med märkta kort, ett spel du aldrig kan vinna Och denna sällsamma längtan, äÄr allt du ska finna Du och jag… |