Här sitter jag vid mitt matsalsbord,
så liten och svag på denna jord.
Fy helvete, jag skyller all min ynkedom på Anna.
Jag lindar upp henne kring mitt finger.
Hon sliter sig loss, iväg hon springer från mig.
Hon vill bara leka kurragömma,
är hon en sån jag bara måste glömma,
det vill inte jag.

Stanna Anna, jag ber dig, Anna du jag vill ha dig,
Anna jag kommer ta dig, innan natten blir till dag.
Stanna Anna, jag ser dig, Anna du jag vill ha dig,
Anna jag kommer ta dig, innan natten blir till dag.

Om jag ändå var stark, om jag ändå var kall,
skulle hon inte vara så säker på mig,
men nej, jag ger henne alldeles för många chanser.
När hon tittar på mig, då flackar min blick.
När hon vänder sig bort, då glor jag som mest, och det är fel,
det är för faan inte så som det ska vara,
så hade jag aldrig gjort med Sara, till exempel.

Stanna Anna, jag ber dig, Anna du jag vill ha dig,
Anna jag kommer ta dig, innan natten blir till dag.
Stanna Anna, jag ser dig, Anna du jag vill ha dig,
Anna jag kommer ta dig, innan natten blir till dag.

Stanna Anna, jag ber dig, Anna du jag vill ha dig,
Anna jag kommer ta dig, innan natten blir till dag.
Stanna Anna, jag ser dig, Anna du jag vill ha dig,
Anna jag kommer ta dig, innan natten blir till dag.