Sommaren var där och solen den sken
himlen var blå och vi drack folköl.
Du hade köpt dom fast du bara var sexton
vi låg där på rygg i solen och njöt.
Plötsligt så satte du dig upp och tittade bort
du sa ingenting det behövdes liksom inte.
Sen skrek du åt solen, att den var tokig
vi började skratta så tårarna flöt.
Du sa-

Om jag somnar som Svenson så lova att väck mig
jag lovade dig och du lovade mig.
Men redan då borde jag ha förstått
den dagen du somnade, då blir det för gott.

Ja du var också där, och jag minns dig än
du fick krona samma dag som jag.
Fast det var länge sen och historia
i den historian blev du kvar.

Kanske för mycket droger eller en krashad bil
så här i efterhand så gör det det samma.
Jag blev inte förvånad över din död
det som smärtade mig mest var att vi gled från varandra.
Dom kallade dig tokig, men jag tittar omkring mig
och om du var tokig vill jag inte va frisk.
O.K. inget helgon, men vem fan är det
du valde att leva med livet som risk.

INGEN PARAD, INGEN RÖD MATTA
INGA TAL PÅ DIN BEGRAVNING
MEN HÄR HAR DU EN SÅNG
BARA TILL DIG, BARA TILL DIG

INGEN PARAD...