Florence:
Du skämmer ut din enda vän,
den enda vän som du har kvar
Så jag ska bli förnedrad,
behandlad som en skit
Jag har stått ut i åtta år,
men nu så får det vara nog!

Freddie:
De är ju kommunister,
de borde tåla skämt
När du är på humör så kritiserar du dem jämt

Florence:
Ja, men allting har sin tid

Freddie:
Ha, du som alltid har pratat om sanningen

Florence:
Ja, men allting har sin tid

Kör:
Hösten '56, Ungern revolterar
Hösten '56, Ungern revolterar

Freddie:
Du som alltid har stött varje attack på de röda
De som utan pardon känslokallt krossat din barndom,
tror du förtrycket har minskat på trettio år?

Kör:
Hösten '56, Ungern tar till vapen
Hösten '56, Ungern står i lågor

Florence:
Det var kvart över sju,
kvällen den fjärde november
Pappa slevade upp soppa med kål på min tallrik,
plötsligt så hörde vi alla en knackning på dörr'n

Freddie:
De ser schack som ett krig, kallaste spelaren vinner
Om du visar dig svag blir du ett lättfångat byte
Tänk på din pappa, för helvete, stå för din rätt

Florence:
Och du ska predika för mig,
min far hade skrattat precis som jag
Du har aldrig sett vem jag är