Hon var vacker som en ros, en ros, en ros
En ros så skön
Men masken dold i blomman bådar blommans död
Talar hon i tungor om antoninartå
och alla ondskas blommor ruttnar bort och beser på

Nu säger diagnosen se och skymningen stå blå
Så lie low, lie low
Gud är god som skapar ont, hur kan man hoppas då?
Så lie, low lie low
Man ler och säger bättre nu, prognosen skriver de
Lie low, lie low
Ur dimman av morfinet där finns inget mer att se
Lie low, lie low

Hon har aldrig mera ont eller aldrig mera trött men glad
Aldrig mera vind mot kinden, aldrig mer en solig dag
Aldrig någonnsin en tanke, aldrig nånsin mer en dröm
Det enda som är kvar är av är som en krusning över sjön lugn
Se lugn