Om en tjej.
I parentes tjejer.
Sist jag använde den titeln som arbetsnamn och skrev
poesi fick jag efter avslutat arbete döpa om dikten
till "Porr påverkar pojkar". Det slapp jag nu.

Prolog.
Jag har en smula konstig dragning
till tjejer som inte har med mig att göra.
Till tjejer från den andra världen,
jag kollar in dom jämt.
Men jag vet att jag inte vill ha dom!
Rikt magra, blont uppnosigt motsägelsefulla
som skyltdockor, jag kollar in dom jämt.

Själva dikten.
Jag tänkte en gång "Hon är inte som alla andra"
innan jag kom att tänka på:
i lumpen stod vi i gruppen och snackade skit,
om svartskallar, jag sa: "Hur kan ni säga så?
Jag är här. Jag står ju här, ni spottar på min feja!"
"Men du är inte som alla andra" sa dom.
Sen jag sa "Jag är visst. Jag är som alla.
Jag är som dom, precis. Dom är jag.
Jag är som alla.Exakt, kopia!"
Sen jag tänker "Hon är som alla. Hon är
också som alla dom andra!"
Vart ska vi mötas i allt det här?

Jag tänkte en steg längre.
Ja, jag följde med henne hem.
Lagom till frukost efter vi vaknat
jag tänker "Jag har inte skildrat någonting.
Jag har schildrat, det är schillnad, förstår du?"
När jag åker hem på tunnelbanan,
jag ville bara duscha, jag tänker
"Kan vi sluta prata om opera,
balett och golf?"

Ibland, man släpper inte in
sånna som jag i diskussioner.
Ibland, man släpper inte in
oss på ställen.
Ibland, vi får inte ens åka
tunnelbanan, stoppade av
fortfarande förtrycka också
blattar i maktposition att missbruka.

Jag fattar inte vad ni sjunger.
Jag bryr mig inte hur högt ni kan hoppa,
era djävla handikapp!
Det var sista gången jag gick på det stället.
Man blir arg.
Det var tre år sedan.

Epilog.
Vart ska vi mötas i allt det här?
Jag gillar att skriva kärleksdikter som
inte handlar om kärlek, kompis. Vad
handlar dom om, dom handlar om love.