Vi skulle spela när vårt bolag hade fest i Umeå med Comeda Five o nå andra.
När vi åt frukost ropa Henke att han hade glömt ta med sin brorsas gura till Martin.
Då lacka Martin & sa "fan vad dåligt, erkänn du var bakis & du strunta i guran".
De börja käfta med varandra & då greppa Martin saltkaret & salta på Henke.

På festen hade vi bestämt att spela "Tidsmaskinen", en ballad som var nästan kvartslång.
Men några dagar innan hade Lina sagt i telefonen "tidsmaskinen fyfan".
Vi hade pratat länge, sen så la vi på men efter sju minuter ringde hon upp mig.
Hon lämna luren till sin kille Ted som sa att tidsmaskinen inte funkar i Umeå.

På scenen tänkte vi ha på oss röda halsdukar så att vi liknade pionjärer.
Men jag var velig för jag tänkte att vi kanske skulle verka som en crazy orkester.
Dessutom Lina var emot det hennes killes farfar hade suttit fången i Gulag.
Iallafall så spela vi balladen sen gick jag omkring & hoppades på en ryggdunk.

Då kom en kille & fråga, "är ni på låtsas, eller är ni på riktigt?"
Då sa jag "du kan du fatta, vi är på låtsas & vi är på riktigt".

På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.
På låtsas & på riktigt.

På låtsas & på riktigt!