Se det är vackert utanför
snöflingor faller ner
och dör
faller lika lätt
som mina ord faller
när jag ser dej

Jag tycker inte om dej

Ännu en viskning saknar ord
ännu ett frö i frusen jord
alltid detta vemod
av sanningen
varför annars tveka

Kanske för minnenas skull
kanske för kärleks skull
kanske för den kyss
som aldrig lämnade min mun

Du tänjer vreden inom mej
säg vem är hon som skyddar dej
alltid denna lindans för din skull
jag faller
om jag tvekar

Hon står vid minnenas grind
bara det vackra
släpper hon in
vemod
får hennes hand av tveka

Jag borde säga det till dej
för det syns ju ändå
det som läpparna vägrar
i mina mörka blå

men kanske för minnenas skull
kanske för kärleks skull
eller för den kyss
som aldrig lämnade
min mun