Nordmännens gryende framtidsland,
stiger ur gyllene skyar;
här står fasta mot fienders band,
komna ur skogar och byar,
ja, folket som blödde, när utländska hopar
vår torva förödde, ta till samling vi ropar:
Folk i gevär! Folk i gevär!

Stulen är arbetarnas mänskorätt,
stulen är kraften och mödan;
trots att man skönaste löften gett,
gråta de små efter födan!
För svältande skaror som fegt man förådde
- mot guldmaktens snaror,
tyranner som rådde:
Folk i gevär! Folk i gevär!

Ja, låt oss bli ett folk i gevär ända tills friheten vinnes;
blåklädda led nu sin trohet svär, skönare lösen ej finnes!
I takt vi marscherar mot skenet i öster
och snart repeterar mångtusende röster:
Folk i gevär! Folk i gevär