De säger tiderna var bättre förr
jag känner ingen annan tid än vår
Jag tror det finns en tid för stillhet
i svala rum dit larmen inte når

Men jag såg det i din blick
hur du gav upp till slut
Hur du ställde ner ditt glas
och sökte dörren ut
Nej, vi nådde aldrig platsen
och det rummet mellan
missmod och euforia

Trots alla krig och kompromisser
vi förändras mycket mindre
än vi vill

Jag krympte dig, det stämmer
precis så du fick plats i min pupill
Och vi har blundat för att slippa
se vart färden bär
Inte till paradis
och inte till fördärv
Nej, vi är nånstans där emellan
Vi är nånstans mellan
missmod och euforia

Och vi har slösat bort
vår glädje och vår energi
och att uppfylla
en barnslig gammal fantasi
När jag vänder mig
och ser tillbaks
så är det vi
i missmod och euforia