Vid vassen av den krökta ström
som tycktes kärlek, kärlek susa
Låt ömma känslor dig berusa
Var lycklig, älska, njut och dröm

Men vet att under kärlekstvång
ack vilket tvång den hunnit giva
För första känslan trogen bliva
ty hjärtat älskar blott en gång

Sitt lugn den aldrig åter får
som med en trogen kärlek bryter
Om tusen band han sedan knyter
skall ångern följa i hans spår

Den sorg som tär hans kvalda bröst
och tårarna uppå hans läger
Skall vittna att han allt inget äger
den minsta ro, den minsta tröst
Den minsta ro, den minsta tröst