sen du for så har min spegel glömt bort hur du såg ut,
nu får den aldrig se dig.
telefonen har glömt bort hur du lät,
och ingen talar längre om dig med mig.

alla har glömt,
men inte jag.
för varje ensam natt så minns jag mer.
alla har glömt,
men inte jag.
jag påminns om dig av snart allt jag ser.

dina tunga steg har golvet glömt bort,
din kropp kan soffan inte längre minnas.
kudden har glömt bort dem tårar jag grät,
vart finns de spår som ändå måste finnas?

alla har glömt,
men inte jag.
för varje ensam natt så minns jag mer.
alla har glömt,
men inte jag.
jag påminns om dig av snart allt jag ser

dörren kommer inte längre ihåg hur du slet upp den
i vre att få se mig.
och gitarren inte sångerna om allt skönt och vackert
som du skulle ge mig.

alla har glömt,
men inte jag.
för varje ensam natt så minns jag mer.
alla har glömt,
men inte jag.
jag påminns om dig av snart allt jag ser.