Rivningskåkarna stirrar dödsförskräckt på oss
Dömda väntande under tunga mörka moln
Himlen öppnar sig dränker oss från topp till tå
Vi har inte tid skydda oss för makterna

Så kall i svart och vit
Så het pulserar rött

Så kall, så het
Ååhhh
Så kall, så het
Ååhhh......så kall

Inga jurymän dömer oss dit vi ska
Vi har inte tid nyckeln öppnar upp allting
Värmen räddar oss tränger in i varje vrå

Så kall av att vara tom
Så het av att känna nått

Så kall, så het....

Rivningskåkarna bryr sig ingen mänska om
Bara stjärnorna lyste mer än någonsin

Så kall, så het...