Våran stålman han har stämplat ut
Han möttes av ett hastigt slut
Sista kraften blödde bort
numera fast i trasig kropp

En fri man som vet vad han tål
Skare' grävas, gräver han sitt eget hål
Han sa jag gröp mitt hål i många år
och hyggligt vad denna kroppen tål.

Får gå hur det vill
ska mycket till innan jag kastar in.

REF: Jag känner ingen sorg, ja du får ingen tröst
För solen står högt och tror du
jag gräms med en sån som jag?
Jag klarar alltid mig.
En sak ska nu sägas rätt ut
att min sista konst börjar -tas lätt(?)- att ta slut

En gammal man som inte vet hur han mår
Fast nånstans även han förstår
Ett liv är långt men tiden går
så skyll på Gud för tidens spår

Ser brottslingar i varje vrå
Gud, låt dom ej fria gå.
Döm dom alla, döm dom hårt
lyssna ej till tomt förlåt.

Hjärtat går varmt tills den elden i askan förgår

[Refräng]