(Jag vet hur livet har behandlat dig, så, jag vill inte klandra dig,
jag bara saknar den gamla dig. Låt oss säga som det är, om
man trampar snett blir det en lång väg ner, säg som det är)

Broder,
Du lever livet på kanten,
säger livet har runnit ut i sanden,
du har din framtid i handen,
för i flaskan finner du din ande.
Du säger du ska fly landet,
lämna skiten för livet på stranden,
fan, vi tappade bort dig samma stund som du fann den
kärleken som rinner in i armen.
Men jag känner dina tårar,
svida mera, än mina egna.
Så jag vill inte klandra dig,
jag bara saknar den gamla dig.

Systemet ger dig en enda chans, en enda chans,
gatan är ett snedsteg bort.
I deras ögon har vi ingen plats,
dom lämnar dig ensam.
Nej dom ger dig en enda chans, en enda chans,
vägen till gatan är kort,
hamnar du efter kommer du aldrig ifatt,
nej du faller ner snabbt.

Vet inte längre vad jag springer från,
men kraven att prestera äter upp mig inifrån.
Jag måste ut ur denna dimridå,
för jag har kroppen full av oro men inget mål.
I staden blir alla skolade,
att skaffa status eller blir förlorare.
Tror vi på allvar att livet blir godare,
när man har framgång men inte längre polare.
Nej från början var du full av liv och vind,
nu är du lyckad men ihålig.
Du siktar högt och ska dit direkt,
och alla andra blir en bieffekt.

Systemet ger dig en enda chans, en enda chans,
gatan är ett snedsteg bort.
I deras ögon har vi ingen plats,
dom lämnar dig ensam.
Nej dom ger dig en enda chans, en enda chans,
vägen till gatan är kort,
hamnar du efter kommer du aldrig ifatt,
nej, nej nej.

Tomma löften och svek vi har fått
vår beskärda del.
Vännerna är värda mer,
vännerna är värda mer,
vännerna är värda mer.
Det kommer bli för tungt för att ensam bära det,
vännerna är värda mer,
vännerna är värda mer.
I detta snedsteg, snedsteg.
Fast i glappet utan papper,
kommer du aldrig in.
Fast i glappet utan papper,
kommer du aldrig in.