Varje morgon gick jag från dig
Med en blåtira om hjärtat och ditt krav att inte älskas runt min hals
Visste att du aldrig såg mig
Men vad fanns det att se när allt var väntan på nånting som aldrig fanns

Och med ditt betsel i min käke
Tänkte jag dig sönder medans du svalt mig samman med likgiltighet
Och hur jag än försökte
Kunde aldrig dölja min brutala trogenhet

Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig

Jag brann av ömhet och förtvivlan
En åtrå skruvas åt i frustration att inte nå en sluten själ
Och jag stred emot min tvivlan
Om du fanns nånstans inunder
Eller bara dolde tomhet väldigt väl

Och som du slog mig sista dagen
Lungorna och ut i blodet aningslös om ordens smärtgräns
Varje knytnävsslag i magen
Tog jag tyst och stilla för att stanna kvar hos dig

Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig

Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig

Galenskap