Till vardags är vi optimister
Alltid samma extremister som vägrar vända sig om
och se allt vi lämnat bakom oss
Två hjärtan ockuperas och det spekuleras
Huruvida dom är rätta för varann
Veckorna går men läker inga sår
Vem vet vad som faller och vad som består?

Vad vet man om framtiden?
Man vet ju ingenting egentligen
Timglasets sand rinner alltid ner
Tiden försvinner med moln vi inte ser

Relationer blir komplikationer

Vår situation blir till en revolution
Och det finns ingen enkel väg genom det här nej,
Om och om och om och om igen
Säger jag det till dig
Men allting har sin tid min vän

Är gammal äldst och vem blir frälst?
Alltid söker vi de svar som lovar trygghet utan att vi vet vad vi har kvar
Och blodet blir kallt när vi ljuger om allt
För vem vill berätta en historia som ingen vill höra på?
Vad är meningen med den då?

Vad vet man om sanningen?
Jag backar hem och drar till med en lögn igen
Drömmarnas moln blåser alltid förbi
Hinner man fatta vilken värld man lever i?

konstruktioner blir destruktioner

Vår situation blir till en revolution
Och det finns ingen enkel väg genom det här nej,
Om och om och om och om igen
Säger jag det till dig
Men allting har sin tid min vän

Genom allt våra hjärtan gömmer och samveten fördömer

Genom miljoner explosioner