När jag hör en sång ifrån bergen
stiga upp mot himmlen.
Minns jag skratt den blå ögonfärgen,
hans farväl i gryningen.

Han stod upp mot mötande faror,
han gav hopp åt växande skaror,
I sin kamp för folket och friheten.

En ljusets gestalt, som offrade allt,
för tanken att alla föds fria.
Han såg överallt, hur människor svalt,
hans namn var Fernando Garcia.

Det brinner ett ljus, ut i varje hus,
för hjälten Fernando Garcia.
Som spillde sitt blod, för sanningens ord,
så viva Fernando Garcia.

Han var stark och fri så som vinden,
älskades av tusen.
Ögonen som färgats av himmlen,
aldrig ser jag dem igen.

Med hans ord, hans liv återkommer,
som en eld i frihetens sånger.
Ingen glömmer någonsin bort hans namn.

En ljusets gestalt, som offrade allt,
för tanken att alla föds fria.
Han såg överallt, hur människor svalt,
hans namn var Fernando Garcia.

Det brinner ett ljus, ut i varje hus,
för hjälten Fernando Garcia.
Som spillde sitt blod, för sanningens ord,
så viva Fernando Garcia.

En ljusets gestalt, som offrade allt,
för tanken att alla föds fria.
Som spillde sitt blod, för sanningens ord,
så viva Fernando Garcia.