Gryningen smyger på gatan
Hon står redan där i sin hall
Kinden är blossande röd och varm
Men handen med brevet är kall
Han glömmer väl inte att barnen
Har ledigt från skolan idag
Skulden är där som en gammal vän
Men hon hejdar sin gråt
Viskar sakta "förlåt"
Och hon famnar beslutet igen

Ut i det öppna
In i det blå
Jag doftar morgon
Vad han än tror och förstår
Kan han inte förstå - det blå

Brevet på golvet i hallen
Läses av yrvaken man
Ord om att nog kan dom reda sig
Han får göra så gott han nu kan
"Jag kommer tillbaka till barnen
men inte tillbaka till dig"
Långsamt lösgörs en verklighet
Från en söt rosendröm
Han förstår att han glömt
Vad hon länge har sagt - men han vet

Ut i det öppna
In i det blå
Jag doftar morgon
...och nu går jag...
Ut i det öppna
In i det blå
Jag doftar morgon
Jag hoppas och tror där jag går
Att han nå'ngång förstår - det blå