jag kan berätta om mitt liv i ett textdokument
jag föddes 88 efter några dar kom jag hem
mamma var väl glad hade fått sin första son.
jag växte upp och fick min första telefon
det var då allt började jag hängde med fel gäng lärde
mej hata bängen fick en förebild på min vägg
14 bast krökade, målade graffiti slogs varje dag och
bar alltid på min kniv. utbrott hela tiden kastade
stolar, slog sönder saken du dör om du golar.
avstängd från bilden socialen kom startade en grupp
för oss som skulle börja om
vi skapade ett gäng ludvika underground.
jag gick i 7:an men fick fett respekt,
man börja bygga upp en armé vi var 6 stycken då,
när vi åkte dit för snatteri till farbror blå.
52 stycken snusdosor varje dag några limpor några dar
det här e allt jag var. åkte dit för knivhugg på skolans
jävla skolgård mamma var förtvivlad var beredd att
dra där ifrån. men sedan hände nått när min broder
börja röka på jag hittade en källa som jag faktiskt
kunde lita på och allting gled isär vårat gäng blev
ett minne blott, ena rökte på och den andra åkte längre
bort. nu när vi var splittrade så sjönk vår respek,
gick i soc gruppen lärde mej vett och etikett,
åren gick, och allting blev bättre svårt att förklara
när man inte har sett det.
men när jag var på toppen så dog min bästa vän och
på samma veva fick jag reda på en annan sak min flickvän
var gravid och det var tvillingar som väntade hon födde
2 stycken vi var tvugna att lämna där.
för dom var döda redan när dom kom ut,
vårt förhållande sprack och jag ville springa ut,
men sen så hitta vi tillbaka och jag fick ett jobb.
vi flyttade ihopp och nu som väntar vi en knodd.
mycket mer har hänt men kan inte skriva det,
det skulle bli en bok och jag har inte tålamod.
men det jag vill säja det är att det går,
livet kan var svårt men det går om man kämpar på.

Thanks to mikaela