Jag möter människor
på promenad
i varje blick en fråga utan svar,
ser samma sol bada
i samma hav,
ser måsar vinka
ser ett skepp som far

Vi trillar ner
en stund på jorden
håller oss i orden
bygger ett staket, en ram
Men inuti är rymden
lika stor som frågan
som blir kvar...
Den stora gåtan

Möter ett ansikte
som gör mig glad
en stjärna flämtar till
i mörkrets sal
En liten kil in i min ensamhet
som aldrig mättas,
aldrig föds av tal

Man trillar ner
en stund på jorden
håller sig i orden
lär sig något om sig själv
men ibland så känns det
som ett spel
ett ensamt tidsfördriv
där frågorna blir kvar...
Den stora gåtan