Har ni hört historien om en vanlig man.
Han hade arbetat länge som försäkringsman.
På kvällen kom han hem till sina barn o sin fru.
Dom hade radhus på Snövägen sjuttio.
Det var en hygglig karl på många sätt o vis.

Och på natten när klockan var en kvart över två,
smög han över till grannens o ringde på.
När grannen tveksamt hade öppnat sin dörr,
fick han höra något som han aldrig hört förr.
För då lät det, ja, då lät det som såhär:

Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
För jag e son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
För jag e son av Ayatollah!

Han gick till arbetet som vanligt på dan.
På natten bytte han till skägg o turban.
Som en skugga strök han fram genom stan,
ringde på här o där för o hälsa från Iran.
O överallt så lät det som såhär:

Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
För jag e son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
För jag e son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
För jag e son av Ayatollah!