Hon står där i sin ensamhet, hon hatar vad hon ser
har försökt att ändra, forma och dölja, men felen blir allt fler
Kampen slutar här och nu om den hon ej kan bli
ser blod och tårar, ser på fången som äntligen blir fri

Hon drömde om den dag hon var den hon ville vara
och nå den lycka som hon sökt, hon har försökt

Hon står där i cirkelns mitt, beundrad vart hon går
ständigt lycklig, ständigt tvingad att dölja hur egentligen hon mår
Kraven måste levas upp, en yta målas dit
hon vet att tycka rätt och ej för mycket för att tillhöra elit

Hon drömmer om den dag hon blir älskad för sitt jag
men utan skalet runt omkring, blir hon ingenting

Hon står där som vårt ideal i egenskap av slav
vi tecknar små tysta regler att följa och normer blir till krav
Hon får sin ställning på unga ben, vår vilja hennes lag
vi lär att vårt öga dömer själen och att vara till behag och svag
men kanske en dag