[Vers 1]
Skulle min röst tystna, mina toner dö ut har jag mig själv att skylla
egot manar på mig jag har anat hur det känns att hyllas
ska det va drivkraften i en, vrid tillbaks tiden
se hungern, som allra först fick mig att dras till musiken

Har tryck för bröstet ibland, känns som det grävt sig fast
andas lugnt, jag har nästan börjat tro det är mitt straff
för min otroliga lättja, ofta min vilja strandar
min musik är min musa, men hon blir illa behandlad

Men jag plockar fram min penna skriver ännu en rad
och spiller ut hur det känns på mitt blad
min musik har alltid varit mitt stöd när jag ser tillbaks
så om jag misslyckas då, blir det nog det mitt vackraste nederlag

[Ref.]
Vi är mänskliga så vi får göra fel
plötsligt händer allt och det blev så som det blev
och du är mitt vackraste nederlag
och jag är stolt över det

Vi är mänskliga så vi får göra fel
plötsligt händer allt och det blev så som det blev
och du är mitt vackraste nederlag
och jag är stolt över det
men är du stolt över det?
det klart jag är stolt över det

[Vers 2]
Mina ögon läcker och det luktar bränt, min blick är tom
går inte ur sängen för fint väder och ett litet stycke sol
vad är det alla sjunger om, något slags beryktat mod
nej låt mig straffa mig själv ifred, just en snygg metod

Fast jag vet, undrar ändå vad som är felet med mig
satte mig i sitsen när jag valde att spela spelet
överlägsen motståndare, ändå spela jag på det
var så nerkärad att det gjorde ont att se på dig

Vad jag menar, aldrig menade inte lika art
tids nog blev du hemsk och jag blev likadan
inget mer du och jag trots allt mitt eget val
slet blicken från det vackra, ett nödvändigt nederlag

[Ref.]
Vi är mänskliga så vi får göra fel
plötsligt händer allt och det blev så som det blev
och du är mitt vackraste nederlag
och jag är stolt över det

Vi är mänskliga så vi får göra fel
plötsligt händer allt och det blev så som det blev
och du är mitt vackraste nederlag
och jag är stolt över det
men är du stolt över det?
det klart jag är stolt över det

[Vers 3]
Hon flyttade till huvudstaden
från Norrland begav det, tidiga åttiotalet
fick arbete, fixade bostaden, hon hade redan sin syster där
och vips hade hade hon bytt stad å bytt karriär

Men vad fann hon, kärleken lurade runt hörnet
brukar ju göra det
hon blev handlöst förälskad med huvudet före, i en älskvärd man
om han hör detta vet han i alla fall att känslor fanns

En gång tiden, andra nu, han sa det att det aldrig skulle va nån annan
hon sa detsamma, två år senare fick dom barn tillsammans
men nåt skulle hända, han var inte längre den han var innan
behandla henne som ett svin behandlar en kvinna

Hur skulle hon våga det, men lovade sig själv
att hennes barn aldrig skulle växa upp i ett sådant hem
lämna smärtan, lämna rädslan, lämna honom
flyttade tillbaks till Norrland och lämna Stockholm

Hon och hennes son i livet, en kamp att vinna
och det gjorde hon och blev världens starkaste kvinna
ensamstående med ett eget barn
och hon gjorde det säkert att det aldrig nånsin skulle bli ett nederlag

[Ref.]
Vi är mänskliga så vi får göra fel
plötsligt händer allt och det blev så som det blev
och du är mitt vackraste nederlag
och jag är stolt över det

Vi är mänskliga så vi får göra fel
plötsligt händer allt och det blev så som det blev
och du är mitt vackraste nederlag
och jag är stolt över det
men är du stolt över det?
det klart jag är stolt över det