Det bor en flicka, vid en väg i ett stort hus av sten
Det är det sista i en rad långt från gatlyktors sken

Hon vet allt som kunde bli, som aldrig blev av
I sagan som hon smittats av finns mörkrädslan kvar
Vem ska nu lyssna?
När hon inget vågar knysta
Vad skrämmer så mycket?
Vem tröstar Knyttet?

Och bortom ängen, vid hennes gård
Ligger skogen så grå
Dit ska hon aldrig bege sig in
Dit ska hon aldrig nå
För där finns sånt man inte ser
Och inte rår på
Bland skuggorna i skogens famn skall hon aldrig gå

Och vem ska nu lyssna?
När hon inget vågar knysta
Vad skrämmer så mycket?
Och vem tröstar Knyttet?

Hon vet allt hon kunde bli, som aldrig blev av
I sagan som hon smittats av finns mörkrädslan kvar
Vem ska nu lyssna?
När hon inget vågar knysta
Vad skrämmer så mycket?
Och vem tröstar Knyttet?

Jag ser en flicka vid en väg
Heta Lena, hon står
Hon ser så rädd ut där, hon är
Hon sänker blicken och går