Ingen vet ordens rätta tyngd som du
Ingen vet som du
Ingen begrep att fånga mig med ord som du
Det var så jag föll till slut

Och ändå kunde aldrig läppar tala rakt till mig
Och ändå lät du aldrig rädslan sippra genom dig, nej
Du var tyst men flickan som du kysst ville ha mer
Mer än det hon tilläts se

Aldrig så ljudlöst
Aldrig så hudlöst
Har förälskelsen frusit fast
Ligger tillgiven till last i mig
Aldrig så ljudlöst
Aldrig så hudlöst
Har förälskelsen frusit fast
Ligger tillgiven till last i mig
Och vägrar bli ett minne utav dig

Den första natt jag sov bredvid dig i din säng
Jag drömde att du kom bort
Bland massa folk, allt var mörkt jag ropade
Låtsas inte som du aldrig kände nåt

Nu är vi här och jag vill ha dig som jag ville när
Jag var hud under dina fingrars glädjebud
Med ditt huvud mellan mina höfter stod det klart
Men allting var borttagbart
Bara jag som vägra' vara smart

Aldrig så ljudlöst
Aldrig så hudlöst
Har förälskelsen frusit fast
Ligger tillgiven till last i mig
Var det här allt?
Var det här allt?
Är det här berättelsen om oss?
Slutar och får slitas loss från mig
Varför stannar du då kvar i mig?